Det är helt klart med stolthet jag leder min lilla till förskolan. Hon är så vacker men hon är inte märkvärdig för det. Hon är bara naturligt skön att se på. Klänningen har hon fått av farmor och frisyren har hon valt själv. Förra veckan klippte jag hennes långa hår på längden för första gången. 5 cm tog jag men hon har fortfarande hår så det räcker till en sidofläta.
"Håll mig i handen Mamma!" sa hon när vi gick, men väl inne på dagis sa hon "Hej då Mamma! Fröken hämtar mig sen då ska jag cykla till parken! Vet du mamma? Imorgon fyller jag år!! Då blir jag skolbarn! Då kan jag cykla själv! Hejdå ses sen" och så skuttade hon iväg i sin klänning in i sin rosa lilla värld där "imorgon" betyder allt som kommer efter idag och så gick jag hem. Underbar ålder hon är i just nu. Nöjd, söt och självständig.
Jag har så djävulskt mycket att göra. Jag bara jobbar och jobbar. Tanken var att jag skulle jobba halvtid, vara mamma halvtid, sitta i solstolen halvtid och träna halvtid. Alla som gått ut dagis kan ju räkna ut att det blir 2 gånger heltid.
Det känns som jag leder 1000 projekt och inte hinner med 1000 andra saker. Sist jag såg min timrapport sade den att jag jobbar mer än 1 av de heltiderna. Mitt-SATS-sidan säger att jag tränat 8 gånger senaste 6 månaderna. Vågen säger att jag bantar nolltid och Pascal säger ingenting. Vi är rätt nöjda ändå båda två, eftersom jag jobbar mycket hemma och då umgås vi mer än en medelförälder ändå så... Jag har nästan tillräckligt med ursäkter.
Nu jobbar jag några sista minuter i solen och sedan ska jag cykla hem, och sedan ska jag åka moppe. Jag har ett konstigt intresse för att åka moppe. Bara sitta och prutta fram och känna lukten av fyrtaktare är sommar och ledigt för mig.
Härligt med lite mer sommar. Imorgon ska det regna men än är det sol. Jag tillbringade förmiddagen med att sova på ett liggunderlag på terassen. Sjukt trött. Patrick och Alec har snickrat lite detaljer på huset. Farmor Elisabeth har lekt med Jackie. Jackie har visat Pascal hur man gungar.
Nu har vi grillat. Jackie lär sig hjälpa till här hemma. Hon fick uppdraget att duka, och då blev det såklart prinsesstallrikar och champagneglas. Stil har hon om inget annat.
Titta vad fina de är! Jag kan inte förklara hur stolt jag är över de här två.
Ibland snor jag in mig själv i ett besvärligt halvnördigt halvfilosofiskt resonemang om hur vackert det är att man kan ta två människor med, bland miljarder andra helt unika, människo-DNA, och klistra ihop dem till en ny människa som biologiskt definierats av, och för vidare hälften av, var och en av sina två skapare. Nördigt, religiöst och darwinistiskt på samma gång, och föremålet är de här två ungarna som jag älskar över allt.
De här två är hälften jag, hälften Patrick. Två hälften-avspeglingar av oss. Även om vi skiljer oss nån gång kommer vi ändå höra ihop någonstans så länge de här två finns. Så himla fina är de.
Jag vaknade tio över åtta så då blev det lite bråttom för vi skulle gå på skolavslutning halv nio men vi hann. Jackie var nykammad och sommarfin och gjorde att klanderfritt framträdande då hennes dagisgrupp sjöng en engelsk och en svensk sång. Pascal var med och Patrick och Fröken och alla hamnade i ljuvaste blomstertid-stämning.
Här är min favoritdoktor. Nisse Simonson. Han är en gammal gubbe kan man tycka, men han är Norrländsk, vettig och påläst och säger som det är så enkelt att till och med en idiot kan förstå. Jag tycker alla som har antingen fläskproblem, magproblem eller cancerrädsla ska se det här.
Till och med en idiot kan förstå att man blir fet, olycklig, dålig i magen, okoncentrerad, inflammerad och i längden allvarligt sjuk om man äter det som livsmedelsverket vill att vi ska äta. Socker, juice, bröd, potatis, ketchup ni vet. Skitmat helt enkelt. Billig white trash-mat som kostar multum för samhället i form av högkostnadskydd sedan när vi måste köpa blodtrycksmediciner och läggas in för cancerbehandling. Och så kan vi ta de pengar vi sparat när vi köpt skitmat och skänka dem till hjärt-och-lung-fonden så vi kan uppfinna lösningar på de problem vi skapar när vi proppat i oss den översockrade skitmaten.
Fy fan vilket korrupt samhälle vi lever i va? Jag vill bygga ett gated community där det inte finns lösgodis vid mejeriavdelningen och tablettaskar vid kassorna. Där ska inte jag bo för jag klarar mig men alla sjuka kan flytta in dit så kommer de må bättre snart.
Jag ska börja äta D-vitamin också. Där lärde jag mig något nytt. Så fick jag bekräftat att läkare inte får lära sig vad man ska stoppa i sig för att hålla sig frisk. Är inte det sjukt! Lär de sig något vettigt då om jag får fråga? All hälsa börjar väl med bra kost? Gud så glad jag är att jag hoppade av läkarutbildninge. Den är väl sponsrad av läkemedelsindustrin, som vill att läkarna ska lära sig att skriva ut diabetessprutor, oxascand och statiner snarare än att äta ägg. Jävla puckon.
Gud så irriterad jag känner mig nu! Ha ha! Snart kommer Jackie hem. Hon ska aldrig mer få äta bröd. Aldrig aldrig aldrig. Hon ska leva lääänge så hon kan ta hand om sin sockersjuka mor när hon blir äldre. Ha ha! Närå... Men det var allvar det där med brödet faktist. LCHF bröd, ja. Polarkaka. Nej. Nu är det slut med det.
Eftersom Pappa är på tjänsteresa passar vi på att sova som en riktig hippiefamilj. Alla i samma säng. Pascal sjunger och Jackie bollar med en Buttrix-bajskorv. Solen väller in genom en springa i gardinerna. Astrött är jag men med en sån här morgon tappar man ju totalt lusten för att slösa bort dagen i sängen. Jag ska fylla dagen med lika delar gos, jobb, träning och okynnesshopping.
Pascal ligger så fint och sover till åskan som dundrar och regnet som smattrar mot det nyoljade trät på terassen utanför. Han har skön stil. Nappen ligger slängd till höger, tummen upp till vänster, och så huliganmaskering. Han har alltid gosefilt när han sover. Antingen den här svarta handduken eller en vit med grön Stockholms Landstings-text. Jag jobbar på att byta bort de senaste mot den lilla svarta.
Patrick oljar terassen. "Pappa vad är det? Visst är det bajsfärg? Visst är det det pappa? Pappa... Visst gillar inte vi bajsfärg? Visst pappa?"
Vi andra sitter inne och ser på bröllopet. Jackie är väl så där imponerad. Hon fattat inte att det här är bröllopet. Hon förväntade sig tydligen en dans, det är så hon tänker. "Mamma de gjorde inte såhär" säger hon med stor besvikelse och håller armarna över huvudet. Hon syftar på lyftet i vår bröllopsdans. "Nej gumman. Kanske sen"
Vi har börjat göra egen isglass. Fyra format kostar typ 50 spänn på Åhléns.
Jag undrar hur länge den här rosa princessperioden ska hålla i sig. Jag trodde den nått sin kulmen med det här snacket om princessor bara escalerar. "Mamma jag ska gå och köpa princess-skor! ...princess-örhängen... princess-bok... Var är min princessväska?"
Idag ska jag förklara för Jackie att en princessa gifter sig idag. Kanske hon tappar intresset när hon fattat att princessor inte alls hänger på glassiga baler och slänger sig med vackra ståtliga män klädda i spandex och gyllene krona. Princessor dansar i trånga lokaler på Stureplan och gifter sig med gamla gubbar i tråkiga kostymer och backslick. Det är vad jag tror.
Men... Än så länge lever Jackie i sin rosa dröm där prinsar och princessor fortfarande är avundansvärda figurer.
Glassen är rosa och kläderna är rosa. När Jackie målar är även träden, solen, håret och ekorren rosa.
Huvudrollsinnehavaren i den här bloggen är den fantastiska trollungen Jacqueline. Birollerna innehas av mamma Sofia och pappa Patrik. Här kan du följa vårat spännande första år med Jackie.
